Min Hälsokamp

lite tungt är det allt. När jag varit superduktig får jag njuta av min fina kashmirkofta. Och så slipper jag förhoppningsvis fuljeansen om enn pas veckor. Hatar när byxor är för tighta, jag vill att mina 31:or ska bli lite för stora och bekväma igen. Om jag lyckas till slut ska jag unna mig så mycket shopping jag vill! ZARA, MANGO, monki, allt!!

Nu är det måndag, första dagen på min första nutrilett-vecka. Åt potatissoppa till frukost. Var inne i stan nyss och handlade lite och var grymt nära att få "återfall". Köpte en till smak på soppa i Fältöversten, nämligen med Thaismak. Dricker den nu och den var faktiskt ganska god. Är lite orolig över imorgon bara. jag fyller år då så jag vet att fammiljen har förberett tårta och middag spå jag får se hur det blir.. Plus att jag ska käka lunch i skolan..Ska snart träffa en kompis och ta promenaad med våra hundar. Positiva saker i dag har varit:
♥ Pappa och Erik kom och drack kaffe på morgonen med mig och älskling.
♥ Jag och älskling tog mysig kortpromenad med vovven
♥ Köpt ny nutrilett och nytt, vårigt nagellack
♥ Varit i Fältan, trevligt!
♥ Såg Kenza vid Karlaplans tunnelbana, hon såg cool ut!

Allt går lite bättre. Idag har jag varit hurtig så in i helskotta, tränat hela 2 ggr! Kändes bra och min kropp känner sig tacksam. Jag vill att min kropp ska bli så här väl omhändertagen varje dag..Här kommer mat& träning för idag iallafall:)
Mat:
Frukost: Ost&skinkmacka
Lunch: Lasagne(lite)+bröd
Mellis: Risifrutti
Middag: Thailändsk gryta
Träning:
Sprungit/joggat 35 min
1 timme styrketräning på gym (rumpa, ben, armmar, axlar, mage, rygg)

Älskling körde hårt med mig under styrkepasset! Gillade det faktisk, känns att jag har tagit i. Springturen gjorde jag i sällskap av vovven. Mysigt men lite drygt att han villa stanna och nosa, var tvungen att anstränga mig för att han skulle hänga med.

Thaimaten var underbart god, antagligen för att jag slitit för den! Tack för mat och träningshjälp min älskling:) Lasagnen jag åt till lunch var dock en sann besvikelse. Inte god alls, därför blev det inte så mycket av den..

Ingen frukt idag har jag lagt märke till, Ska försöka äta frukt i fortsättningen:)

Idag har det gått sju dagar vilket betyder att jag klarat av en hel vecka. Det känns bra. Idag har jag varit och handlat lite med mamma, bland annat ett par byxor, lite te och en julklapp. Hann med en timme promenad också.
Det här fina åt jag till lunch idag ( saffransrisotto och scampi ). Åt dock mer räkor än vad som syns på bilden..:

Allt te vi köpte idag(plus en apelsin, hihi):

Idag har varit en lång dag. Hade ingen lektion idag men jag fick presentationen avklarad iallafall. Sen åkte jag och tränade. Det var skönt att få träna för min egen skull, för att jag verkligen ville det. Sen lagade jag middag. Det blev indisk quorngryta. Den blev god och det var inspirerande att laga mat själv. Det blir trots allt mycket trevligare att äta om man får testa lite nya saker då och då. Om jag hann skulle jag vilja  laga god, nyttig mat oftare. Nu måste jag försöka sova snart. Men.. tummen upp för mig som klarat av fjärde dagen!

Nu är det sent. Det är svårt att somna om man är bitter,därför tror jag att det kommer bli lättare för mig att finna lugn om jag skriver allt det jag är tacksam över:

Pappa-  finns alltid där och försöker hjälpa mig öven om han inte alltid förstår. jag har inga hemligheter från honom, på något sätt måste jag berätta allt. När man pratar med pappa känns allting lite bättre, han är så lugn. D

Mamma- jag och mamma är ett team. Det är mamma och jag mot världen. Hon håller samman hela mitt och Victors liv och är en av mina bästa vänner. Älskar att umgås med henne, allt vi gör i vardagen blir så mycket bättre tillsammans med mamma. Dricka te, handla mat, ja allt!

Victor- vi är så otroligt lika men ändå så olika. Victor är den som ställer upp för mig när det verlkligen gäller, även när jag inte alls har anat det. Allting blir bättre när Victor är hemma.

Fia- hon tar jättebra hand om mig och resten av familjen. Hon har varit en del av vår familj på en gång. Fia är både omhändertagande på ett mammigt sätt och som en kompis. Hon har verlkligen fått mig och Victor att känna att vi tillhör en enda stor familj.

Sigrid- Min finaste, vackraste syster. Så liten men så kärleksfull och klok. Hon betyder så mycket för mig att jag ofta blir tårögd när jag pratar om henne. Helst av allt skulle jag vilja vara där hos henne varje dag.

Erik- Min yngsta lillebror sprider glädje som få. Han får hela rummet att känna lycka. Så liten men så kärleksfull och go

Humbert- Han är en stor del av den jag är idag. I fyra år har vi växt och lärt oss tillsammans. Ingen får mig att känna mig lugnare och tryggare. Till honom kan jag säga allt. jag vill inget hellre än att somna och vakna brevid honom varje dag.

Blev nästan lite känslomässigt jobbigt nu, jag känner mig rörd. Jag vet att jag inte säger det ofta nog men JAG ÄLSKAR ER

Nu är jag inte så förkyld längre. Ligger nere i källaren och har kommit fram till att jag har klarat av den tredje dagen. Och hur kändes det då? Bra faktiskt. Det känns helt klart som att det är värt att kämpa för, även om det är lite motigt. Det var mysigt när familjen kom hem. Vi satt i köket och åt mammas indiska lammgryta. Den godaste maten är den som mina föräldrar har gjort. Kanske beror det på att den är lagad med kärlek? Mest av allt tror jag det är för att jag tycker att det är mysigast att äta md familjen, oavsett om det är hos mamma eller pappa. På något sätt känns det mycket bättre att äta när de är med. Då tänker jag inte lika mycket och får sällan ångest. Kanske är det därför min hetsätning och bulimi främst visar sig när jag är ensam? Men ensam måste jag vara ibland. Därför är det lika bra att jag lär min hantera mitt tankesätt for att hindra att jag gör vissa saker. För det är ju trots allt jag som bestämmer. Om jag bestämmer mig för att varken hetsäta eller spy så kan ju ingen annan tvinga mig. Makten och viljan ligger hos mig. Jag kan och jag vill förändrats.

Tack och lov för att ingen annan läser min blogg. Jag skriver ju bara för min egen skull, inte för att det ska vara kul att läsa om. Det är lite lustigt faktiskt. Jag har aldrig tyckt om att skriva om känslor, har inte tyckt att det hjälper mig. Vad som har förändrats och varför vet jag inte, men hittills har jag mått mycket bättre av att skriva. det är därför inläggen både blir längre och fler. För första gången känner jag mig inte obekväm eller besvärad när jag pratar om mitt problem med maten. Det känns som att jag förstår mig själv bättre när jag skriver. jag dömer inte mig själv lika hårt. En dag i taget. allting kommer bli bättre och bättre. Jag klarar det.